KROPPEN SOM POLITIK – kroppens begränsningar och möjligheter i performancekonst

Onsdagar 1/6 och 8/6 kl. 18.30-21

Malmö Konsthall

S:t Johannesgatan 7

Två onsdagskvällar där kroppens och språkets möjligheter och begränsningar i konsten står i fokus utifrån samtida feministiska konstteorier. Programmet tar historiskt avstamp i kroppskonstens framväxt under 1960-talet och visar hur idéer och strategier som föddes då tar sig uttryck idag. Performanceprogrammet presenteras i förbindelse med Anna Maria Maiolinos utställning på Malmö Konsthall.

Onsdag 1/6 kl. 18.30-21

Föreläsning av Sanne Kofod Olsen, chef för Museet for Samtidskunst i Roskilde

Performance: Jenny Grönvall, Mr. Meese und die Lieder aus dem Herzen #3

Onsdag 8/6 kl. 18.30-21

Performance: Leif Holmstrand, MAKING UP STORIES

Paneldiskussion

Fri entré, men begränsat antal platser. Samarr. Ellen Suneson & Julia Björnberg, frilansande curatorer, och W.I.S.P.

Inom feministisk teori har det vuxit fram ett intresse att berätta en parallell konsthistoria från modernismen till idag. Idén är att ställa 1900-talets konsthistoria i relation till värde- och genushierarkier. Man har föreslagit en mer förkroppsligad, intersubjektiv och performativ konsthistorisk praktik. Den västerländska konstscenen genomsyrades under modernismen av en diskussion om vilken roll konsten och konstnären borde ha. Här etablerades och osynliggjordes föreställningen om Konstnären som lika med en vit, medelklass man. En föreställning som gjorde det enormt svårt för kvinnor att slå sig fram som konstnärer och som än idag påverkar hur man bedömer och upplever konst. Den konstform som ansetts mest effektiv för att göra motstånd mot och synliggöra den normerande idén om Konstnären blev kroppskonsten genom att den visade fram den konstnärligt skapande kroppen som kvinnlig, queer, inte vit, överdrivet maskulin eller på annat sätt icke-normativ. Än idag använder många konstnärer som arbetar med feministiska frågor den egna kroppen i sina verk för att synliggöra den normaliserande föreställningen om konstnären. Genom programmet presenteras en berättelse som utmanar och nyanserar den etablerade historieskrivningen och samtidigt visar på hur dessa frågor behandlas av samtida performancekonstnärer.

http://byr--n.blogspot.com/2011/05/kroppen-som-politik-kroppens.html

SYDSVENSKAN Carolina Söderholm - 03 Jun 2011

Med kroppen som vapen

Hur långt måste en kvinnlig konstnär gå för att få plats på scen? Under tidigt 1960-tal klädde Carolee Schneeman av sig naken, och målade sin kropp utifrån konsthistoriens mästerverk. Skillnaden var bara att den nakna kvinnan nu inte endast var modell och musa, utan också konstnär själv. I det skiftet ligger revolutionen.

Klyftan kunde inte vara större till Yves Klein som ungefär samtidigt blev berömd för att ha använt kvinnobröst som penslar när han lät nakna damer rulla sig i blå färg.

Schneeman var inte nöjd med konstvärldens ojämlika villkor. År 1975 drog hon inför publik ut en skriftrulle ur sin vagina, från vilken hon läste en text om sina motgångar. Dessförinnan hade Valie Export hotfullt poserat i svart läder med blottat kön och kpist i fotoverket ”Genital Panic”. Och kanske var det verkligen en panik som spred sig, när en stark generation kvinnliga konstnärer för första gången på allvar krävde sin rätt.

Det ångar av kroppsvätskor, nakenhet och smärta när Sanne Kofod Olsen, chef för Museet for Samtidskunst i Roskilde, under onsdagen föreläser på den första av Malmö konsthalls två temakvällar om ”Kroppen som politik”. Genom att arbeta med den egna kroppen, inte sällan i en provocerande maktposition, visade pionjärer som Gina Pane och Marina Abramovic hur modernismens konstsyn var långt ifrån könsneutral.

Fast idag är väl allt annorlunda. Eller? Statistiken visar att det inte förhåller sig så. Och in på scen kommer Malmökonstnären Jenny Grönvall, som med både groteska och dråpliga medel framför en bitande kritisk parodi på den europeiska performancescenens enfant terrible; tyske Jonathan Meese. Brutalt blottlägger hon det reflexmässiga hyllandet av det manliga konstnärsegot: det är vansinnigt, roligt och förkrossande sorgligt på samma gång.

Carolina Söderholm

Publicerad 3 juni 2011: http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1485796/Med-kroppen-som-vapen.html

PROGRESS OF THE AESTHETICS OF FAILURE

Extended actions on Failure

In collaboration with others within fields of art, representation and queer theory, settings for discussion such as organizing seminars and shows have been seeked out, staged and tried, closely planned in collaboration with Ellen Suneson (research assistent, Lunds university), Julia Björnberg (assistant curator, Moderna Museet Malmö).

Reaching out and staging platforms for discussion such as seminars and shows both within the art context, but also into contexts were knowledge and practice are in assemblage, as in collaboration with universities, pedagogical framings of art and scenes for art as activism targets the context as part of conveying layers of meaning within practice of failure and reinforcse contexts for comprehending the incomprehensible.

Tillsammans med Julia Björnberg och Ellen Suneson har sedan 2010 ett konstnärligt projekt vuxit fram som undersöker misslyckandet som feministisk strategi inom konst. "Kroppen som politik" är en förlängning av detta konstprojekt där nedslag i den egna konstnärliga praktiken sammanblandas med tankar som utforskats i de utställningar och peformativa föreläsningar som arbetats fram tillsammans med Björnberg och Suneson.